Sentimental dag

Idag svider det lite där mitt hjärta satt. Märkligt.

Varning! Är uppenbarligen på sentimentalt humör idag. Vilket får mig att tänka på att jag blir glad när jag ser Google. Inget annat varumärke har den effekten på mig. Inget annat varumärke har nånsin haft den effekten. Hur har de då lyckats med detta? En kronologisk ideskiss skulle kunna se ut som följer:

För mig så började det med att de tog över sökmarknaden, fjäskade sig in likt en hundvalp med sin smarta Pagerank-algoritm som fick altavista och yahoo att blekna i jämförelse. Inom kort var googla ett hushållsverb, säkerligen inte minst tack vare den spartanska estetiken som tycks genomsyra allt de gör. Det bara fungerar. Deras sökmotor cementerade ett orubbligt förtroende för varumärket. Men det är inte därför jag blir glad av att se Google. Jag har förtroende för fler varumärken, som t.ex IBM , SonyEricsson och Apple, men blir inte glad av att se dem.

Men det var tack vare förtroendet för sökmotorn som jag inte tvekade en sekund innan jag hoppade på Gmail. Visst, i tidig beta vacklade gränssnittet ibland men nu är det länge sen jag stötte på patrull. Därefter Gtalk, Calendar och nu senast Blogger, dit jag just nu skriver i Google Docs. Just det, har nån enstaka bild på Picasa också. Lejondelen av min digitala projektion ligger i Googlerummet. Så varför blir jag då glad när jag ser Google? Jo, såklart, därför att det är så jag når Er, mina kära vänner. Via Googlerummet. Tittar jag över i GTalk-kvadranten just nu ser jag Charlesmagne, Pantouffe, Rentofsen och Maldini sitta där som små gröna lyktgubbar på ett knapptrycks avstånd.

Vill jag se vad Pantouffe har för sig på tisdag kan jag kolla i Calendar, dra ut ett brev via Gmail för att bjuda in alla som ska t.ex drabbas av en lammgryta, spika in det i kalendrar och pricka in det på Maps. Kanske skriva lite om det på Blogger efteråt för att avrunda med lite trevligt eftersnack och följa upp eventuella lösa trådar för allmän åsyn. Kort sagt, Google är för mig synonymt med vänskap. (Jag vill här påpeka för känsliga läsare att jag redan i öppningsfraserna varnat för den sentimentala stämningen). Det verkar som de är goda. Antingen är de det eller så är de tidernas cyniker. Oavsett är de marknadsföringsgenier. Det är klart de tjänar pengar på mig (lite allt som oftast klickar jag på nån annons, de är trots allt ofta relevanta). Men det går ju inte att klaga på, för mig är det som att byta hämtning av flickvännen på tågstationen mot en kyss. Klart hon kunde tagit bussen och låtit mig sova i fred..

Det slår mig nu i skrivande stund att det kommer bli smärtsamt att göra slut med Google när och om den dagen kommer. Så fort Google Rings släpps är jag där direkt... som alltid redan i beta.

You just call out my name
And you know wherever I am
I’ll come running to see you again

Barbara Streisand, You've Got a Friend

I andra, lite manligare nyheter

• tyckte jag nog detta sa nåt märkligt om vårt samhälle. Vet inte riktigt vad, ska fundera lite på det.
  
• Jag och Peter har tittat igenom The Triangle . Det blev lite för kalkonartat i sista episoden, kan tyvärr ej rekommenderas.
• Förhoppningsvis handlar jag kamera i morgon. I så fall blir det en Nikon D70 .
  
• Slutligen en liten teaser... Granne med sentimentaliten bor nostalgin, och vad är mer nostalgiskt än barndomens dofter av elektrolytkondningar som emanerade från bestar likt denna ? Återkommer förhoppningsvis med mer om detta.