Jag har nog aldrig haft så mycket måndagsångest i mitt liv. Och det verkar ha varit ett spritt fenomen. Varje gång jag var inne i fikarummet på jobbet satt folk tyst stirrandes på varandra. Nästan alla jag pratade med verkade nedstämda. Kontinuerligt under dagen var det dessutom lucköppning från helgens äventyr. Ingen kul historia och mina serotoninnivåer var riktigt låga.
Var till slut tvungen att konsultera en kollega på rummet. Och jo, hon höll med: Idag var det ovanligt mycket måndag.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar