Bloggarens paradox

Fick ett telefonsamtal tidigare i kväll.

Händer det nåt på den där bloggen egentligen? Skriv nåt cyniskt nu för f*n

Jag har, till skillnad från mina bloggande vänner, inget egentligt syfte med den här bloggen. Det är bara ett litet tidsfördriv och en bekväm kommunikationskanal till bekanta, men som det senare är den ganska ineffektiv. Eftersom jag inte är exhibitionist utelämnas allt riktigt spännande som händer i mitt liv, liksom eventuella smaskiga detaljer.

Det tar tid att sammanställa en text, även om den som denna bara är en navelskådande medvetandeström. Därav paradoxen. Min blogg är egentligen bara riktigt intressant när jag inte har tid att skriva i den och det mest läsvärda skulle med största säkerhet inte dyka upp här.

Så vilken tur att han hörde av sig i kväll, då inget riktigt spännande hänt.

Jag har städat lite och gjort en redovisning för kostnaderna i samband med en svensexa. Det senare var roligare än jag trodde, mina belöningscentra kittlades lite lätt när utläggen och konsumtionen gick jämnt upp efter att jag fått jaga en 20-lapp i tio minuter. Antar att det är samma känsla som driver de som lägger patienser. Och den är inte helt olika känslan när jag slutligen klickar på Publish i Blogger.

Tisdagsrekyl

Idag gick alla runt och kvittrade istället. Nästan alla de som fått dåliga resultat på måndagen hade det rett upp sig för och dagens små missöden togs med klacksparkar.

Alla verkade helt enkelt glada av den anledningen att det inte var måndag längre. Och så även jag.

Måndagsångest

Jag har nog aldrig haft så mycket måndagsångest i mitt liv. Och det verkar ha varit ett spritt fenomen. Varje gång jag var inne i fikarummet på jobbet satt folk tyst stirrandes på varandra. Nästan alla jag pratade med verkade nedstämda. Kontinuerligt under dagen var det dessutom lucköppning från helgens äventyr. Ingen kul historia och mina serotoninnivåer var riktigt låga.

Var till slut tvungen att konsultera en kollega på rummet. Och jo, hon höll med: Idag var det ovanligt mycket måndag.

Polis polis potatisgris

Hamnade i klammeri med rättvisan igår kväll, dock inte personligen. En medlem i sällskapet blev nekad tillträde till lokal med motiveringen "Du är för full", en i mitt ytterst partiska omdöme något överilad bedömning. Den togs tyvärr inte emot så väl, för att citera Oscar Svahn

Vissa personer med lifligt skaplynne pläga ofta, i
synnerhet när de råka i affekt, uttrycka sina tankar och känslor
i en ordström, så hejdlös som vårfloden strax före en
öfversvämning. Äro nu hos en dylik person talverktygen
tillräckligt smidiga och öfvade för att motsvara sådana kraf från
föreställningsförloppets sida, så riskerar han dock, i synnerhet
när han uppträder som offentlig talare, först och främst att
blifva endast delvis förstådd, men för det andra väcker han
löje och i längden äfven förargelse, emedan denna ordström,
som hotar öfversvämma allt i sin väg, dock i första rummet
bortsköljer åhörarnes tålamod.

Nåja, det märkliga är vad som händer efter det ändå ganska korta meningsutbytet med vakten. Han avslutar med att han ska kalla dit polis. Mycket riktigt, en polisbil glider in framför sällskapet och två yttersta bistra manliga PA sprätter ur och beordrar hemgång. Jag försökte småprata lite med dem i förhoppning om att kunna desarmera situationen men de var direkt fientliga. Irriterande nog så eskalerade de hela situationen med sitt ingrepp, hade vi bara fått fortsätta promenera hade det bara blivit en trevlig utekväll med en dum vakt, nu lyckades de nästan förstöra kvällen för alla. Förstår inte varför poliserna inte kunde testa att vara trevliga först i stället för att dra på sig den där snutdumma masken direkt.


P.S. Vi andra kunde knalla vidare till annan lokal men jag hann tyvärr inte med nån efterfest efter det. D.S.

Några reflektioner

på lördagen innan utelivets mekanismer tar över.

Eniro har uppenbarligen ratat min recension av Texas Longhorn eftersom en arbetsvecka förflutit utan att den kommit upp. Men skam den som ger sig, den recension som ligger uppe är alltför missledande.

Kvinnor är märkliga varelser. Har sedan länge gett upp alla försök att genuint förstå dem. Mitt råd är att förlita sig på empiri och upprätta fenomenologiska modeller som kan predikera om än inte förklara deras värdesystem och logik. Somliga kanske tycker det låter väl utilitaristiskt men det är åtminstone en metod som gagnar en om än inte upplyser.

När nördandan faller på kan man sätta sig och kika på xkcd ett tag.

Det var fint ljus idag, första gången på länge. Enligt devisen "flest widgets på sin blogg när han dör vinner" petade jag in en widget som bläddrar i mitt för dagen purfärska offentliga album på Picasa (som nödtorftigt fylldes på för att testa funktionaliteten). Om den här bloggen får fortleva kommer diverse mer eller mindre lyckade foton alltså kunna beskådas, dels som slideshow i sidan och dels genom att kika i albumet. Ni behöver inte oroa er, inga personliga motiv kommer läggas ut i det albumet.

Apropå widget:

Etymology

Wikipedia has an article on:

Widget

Blend of window and gadget

Från Wiktionary

Nog för att svenskan enligt kännarnas utsago är minst lika rik som engelskan, men den har bra mkt högre viskositet.

Hrmm, dags att bege sig... Går allt enligt planerna ska jag hinna med förförfest, förfest, fest och efterfest i lite varierande sällskap. Omväxling förnöjer!

Den lille betjänten

pryder hallen hemma hos en vän. Den är så härligt politiskt inkorrekt, jag blir glad varje gång vi hälsar.

Reaktiv moderering

Har bestämt mig för att gå över till ett reaktivt modereringssystem för att stimulera mina kommenterares belöningscentra lite snabbare. Jag utgick ifrån att det skulle vara mkt spammande men har inte sett skymten av det. I översättning, jag får väl plocka bort spam om det kommer, men kommentarerna går numer ut direkt.

Har lekt lite med Google Analytics för att hålla lite koll på trafiken vilket visade mig att alla läsare befann sig ungefär där jag trodde (och inte på nån spammande oljetanker utanför USAs västkust). Google är bra, men jag har inte hittat nån logg över ip på träffarna vilket skulle vara kul, jag har ju inte fler besökare än att jag kan känna igen dem.

Lite annat smått och gott som inte förtjänar egen rubrik:

• Lies Inc är en kul film om man gillar Philip K. Dick (norsk rollbesättning, engelskt tal!). Den drar trådar från flera av hans verk och man får en rätt bra förklaring till varför den kvinnliga huvudrollen besattes som den gjordes trots den enormt knaggliga engelskan.
• Jag har ett par nya kallingar som är gjorda i nåt slinkigt material jag tidigare bara stött på i trosor. Tvättlappen blev oläslig vid första tvätten, men jag hann då i sista sekund läsa att torktumling var nix. Hur opraktiskt är inte det? Jag skulle inte få plats med att hängtorka allt, är lite bekymrad för att de är gjorda i nåt plastigt material som för eller senare kommer förstöra ett helt tvättlass.
  
• Häromdan skrev jag en recension till Eniro där jag sågade TLH. Den har ännu inte kommit upp, men jag får väl ge dem en arbetsdag till. Har sett recensioner av frisörsalonger som öst ur ett betydligt kärvare vokabulär än det jag begagnade så jag betvivlar att redaktören stoppat den.
  

Betongljus i mörkret

Ja, som tidigare nämnts i förbipasserande var det nära att Eva åkte på en ljusstake i betong på sin födelsedag. Givetvis hade hon fått en riktig present också, anledning att hon blev snuvad på den lilla juvel var att ljusen än så länge sitter fast i själva betongen. Förhoppningen är att kunna knacka loss dem när de är utbrunna.


Vad är då fel på denna? Ja, tycker nog att designen i sig är helt ok med aptitliga proportioner. Men även på denna lilla bild ser man att finishen inte är den bästa. De mörka färgskiftningarna är löv som limmades till sidan av formen (en matlåda) med hopp om att efterlämna en vackert ådrad relief. Eventuellt kan detta fortfarande åstadkommas medelst bortknackning av den tunna hinna av betong som läckt in runt kanterna. De ljusare färskiftningarna däremot torde bero på alltför dåligt omrörd betongmassa, dessutom är den rejält blåsig trots en rejäl massage från Ferm.

Det är viktigt att få ur luftblåsorna för att få en tålig betong, här bidrar de till en rustik look som dock inte var vad som önskades. Fermmetoden för att få bort luft rekommenderas av självaste Mr Cheng, får se vad min egen Mr Cheng har att säga. Vi gjorde en kontrollgjutning utan Fermmassage, och den klumpen verkar ha blivit bättre.

Slutsatsen hittills är att betonggjutning är en ädlare konst än vad man tror.

Har lekt Wii

Vi fastnade ett tag framför Evas Wii sent på kvällen igår (dvs idag). Det var oväntat kul och intuitivt att stå där och vifta fram sin gubbe i Wii Sports. Jag tror dock det är lite som med Singstar till PS2 att när man väl luskat ut vilken signal som spelet plockar ut är det enklare att producera signalen direkt istället för att försöka producera avatarens hela rörelsemönster. Apropå avatarerna så fick man skapa en till sin egen avbild. Tydligen ska dessa kunna vandra runt och besöka vänners Wiin, inte så lite inspirerat av Creatures som jag tyckte var riktigt kul.

Jag likt andra blev förtjust i boxningen, det verkar vara en utmärkt ventil för undertryckta aggressioner. I typisk Nintendoanda var inte grafiken direkt hänförande men nöjesvärdet desto större. Undrar hur Sony kommer bemöta detta, jag skulle bli förvånade om det inte kommer något snarlikt en wand och en nunchuck till PS3. Nåväl, vi får väl se om jag vinner en, än har de inte hört av sig... Är ju mer en Sonypojk, så jag skulle nog inte köpa en.

Ett fyrfaldigt leve för Eva

Hon leve,

hipphipp

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!


Ja, så borde det ha låtit igår, eller för den delen idag (när vi for hem) som är själva bemärkelsedagen, men det försummades. Fy på oss. Vi var väl för upptagna med att ha det trevligt. Inser nu att jag nog hade det för trevligt för att komma ihåg att ta med mig 68k assemblerguiderna Pontus skickade med mig. Hon fick en del kul presenter, bl a "Brev till samhet" av Eric Ericsson. Själv besparade jag henne en ganska misslyckad värmeljushållare i betong och satsade på en muggvärmare för USB. Hon sa själv att hon har allt hon behöver, men det kanske finns saker hon inte själv vet att hon behöver...

Prew waan lichee

med tigerräkor från Sukhothai bör testas. Det är en sötsur röra med litchi. Mycket god och hjälpte mig med återhämtningen från gårdagens trevligheter.

Apropå dessa insåg jag igår att Lars Winnerbäck tydligen är ett ganska stort fenomen som gått mig helt förbi. Nja, inte helt, men jag har märkt att de som yttrar hans namn tar för givet att man vet vem det är. Nu är jag i varje fall inlyssnad och inte ett dugg gladare för det.

Något som dock gjorde mig lite glad var när jag hittade en snusklänk på Cecilias bloggsida. Den som först hittar länken och kör Windows vinner antagligen något fiffigt gratisprogram som installeras utan att man vet om det.

Livet i framtiden

Jag gillade att fundera på framtiden när jag var liten, men aldrig hade jag vågat tro att framtidens barn skulle få lägga nallemönstrad korv på smörgåsen.

Ganska förutsägbart kanske om man sett de mönstrade brödrostarna, men jag blev ändå överraskad.

Vinterskrud

Ja, så kom den äntligen då, vinterskruden. Och med besked dessutom, som väntat. Det var ett tag sen sist jag skrev här så jag tänkte ta ett uppsamlingsheat.

Vad gäller allt gammalt skrot så har jag fått liv i Entrian, den står och myser här bredvid mig. Tyvärr verkar det som moderna webbläsare inte är riktigt anpassade till det färgdjup (färggrund?) som den erbjuder... Får testa runt tills jag hittar nån som vill snurra på den. Harr dessutom fått tag i min multimeter så jag kan börja felsöka i den icke-startvilliga 520n samt lista ut vilka pinnar som vill ha vilken spänning på den andra. När jag väl fått igång minst en (helst båda) tänkte jag arrangera en nostalgisk spelafton för ett lagomt stort gäng stora småpojkar. Men jag tror jag byter ut cola och chips mot öl och tapas, allt var inte bättre förr och allra minst de kulinariska preferenserna.

För de som hört rykten om betongbord kan jag rapportera att det funkar. Dvs, inga problem att gjuta en bordsskiva själv (t.ex efter dessa instruktioner), men det kanske kräver lite mer handpåläggning (läs: följ instruktionerna till punkt och pricka) än vad man räknar med vid ett första försök. Resultatet blev helt ok och skulle nog fungera som bordsskiva, men bara under förutsättning att man gillar den rustika looken.

Har varit hemma hos föräldrarna över helgen. Systerdottern döptes (det gick bra, Elvira ska hon tydligen heta). Istället för det sedvanliga dopkaffet bjöds det på buffe på Bryggan under det att snön vräkte ner. Mysigt. Efteråt fortsatte vad som planerat urartat till en fest in på småtimmarna (sans småbarnsföräldrar och gamlingar) hemma hos Syster Yster.

Jag lekte lite med systersonen och den bilbana han fick av mig i julklapp inhandlad på Toys R Us. 10 meter lång och helt värdelös, lyckades bara vid ett tillfälle ta mig runt så mycket som en fjärdedel av banlängden. Jag ska testa nån gång igen när jag inte har blymössa på mig innan jag dömer ut den helt men jag är skeptisk till att det går att ta sig runt den (bilarna åker på utsidan i looparna(!), sitter magnet på undersidan).

Hann även hänga lite med det gamla gänget, vilket påminner mig om att rekommendera A Scanner Darkly. Klassiskt Dick men kanske inte lika stark story som Blade Runner, det som gör den intressant förutom dialogen är den välgjorda digitala rotoskopin.

Gav mig på lite landskapsfotografering också men åtta stycken minusgrader drev mig snabbt in i värmen igen. Funderar lite på att skriva ihop det jag lär mig om fotografering men vet inte vem som skulle läsa det. Kanske kan spara det och dra det som föredrag på en bokcirkel nära dig. Iaf har jag nu grävt ner mig i färgteori. Hepp!

Stativ

Fick låna ett stativ av Christin. När man har ett sånt kan man ta sådana här bilder. Det tycker jag är bra. Påminner mig om hur det såg ut på vintern förr i tiden. Då fanns det snö som spädde på ljusföroreningarna och små håriga kreatur från Alfa Centauri verkligen var små håriga kreatur från Alfa Centauri.

Jag fick även med mig en samling glas permanent, däribland en uppsättning martiniglas. Undrar när jag ska dricka martini egentligen. Nåväl, nu har jag glas för det i alla fall.

Just det, höll på att glömma något spektakulärt. Torgeir lagade middagen! Och det var gott!

Lammgryta igen

Testade lammgrytan på Stefan och Sofia i kväll. Blev faktiskt lite bättre än sist, tror det berodde dels på att jag gjorde en tjockare hönsbuljong (en hel tärning istf en tredjedel) och dels på att de hade en proffsigare ugnsgryta.

Arvid var på flirtigt humör och det gjorde han rätt i eftersom det var hans fel att det blev sojaglass till efterrätt. Det är inte äckligt egentligen, men det borde kanske inte ligga bredvid glassen i butiken...

De små pojkarnas dag

Det var en stor dag för små pojkar idag. Pontus fru har beordrat utrensning av barndomskärlekarna (min tolkning) och tack vare detta har jag kommit i besittning av en Atari 520 ST, en STe och en Falcon 030 som ackompanjerades av en back fylld till brädden av 3,5" floppy.

Vi hade tänkt sitta och spela ett tag men då STe:n spelar död och trafon till ST:n är på vift fastnade vi med att sitta och bläddra igenom floppysamling för att se vilka spel som ville starta på Falconen. Inte så många tyvärr :-)

I tillägg fick jag ta vårdnaden om en alpha, en HP Entria x-terminal och lite blandat småplock (eller inte så smått, som en enorm Atari laserskrivare). Får se vad man kan hitta på med alphan. Den låter så mycket, så det blir väl mest kuriosa. Vore kul att försöka skaffa en VMS-licens, men enligt Pontus är det besvärligt. X-terminalen ska nog få rulla inne i masskommunikationsrummet, eftersom den är fläktlös gör den ingen förnär.

Knutmasso 2007

Vi var och kikade på Knutmasso i kväll. Då jag är värmlänning var jag bekant med fenomenet knutgubbe sen tidigare, men i Gimo lever än idag en tradition som tar det till nästa nivå. Förbi herrgården paraderar varje tjugondag knut lokalbefolkningen fram och åter iförda diverse munderingar.

Det verkade röra sig om "gäng" som tävlade mot varandra, längs gatan drogs vagnar med olika teman som var och en hade med sig en besättning om ca 10 personer. Nedan ses t.ex någon form av Moulin Rouge-ekipage om jag tolkar saken rätt.

Annars brukar enligt utsago från en arbetskollega temat vara nutidsorienterat. Jag räknade minst tre ekipage med "Bonde söker fru" som tema. Smått skrämmande att det skulle räknas in som en av de viktigare händelserna under 2006...

Uppenbarligen har de flesta lagt stor möda på att utsmycka sig. Jag trodde nog att det skulle vara ett större evenemang än det är, men å andra sidan var det mysigt folkligt när kommersialismen lös med sin frånvaro. Såg endast ett korvstånd och ett godisstånd. Det gjorde Helena också, och när hon såg det senare blev hon glad.

Det var rätt stor spridning i kvaliteten på maskeringarna. Till de mer ambitiösa utsmyckningarna hörde ett par gigantiska legogubbar som vajade omkring längs estraden. Det mest uppseendeväckande ekipaget torde varit ett piratskepp som "sköt salut" medelst fyrverkeri rakt framför min hörselgång utan förvarning.

Det finns ett museum att bevista i Gimo där diverse maskeringar från tidigare år står utställda. I sedvanlig ordning är dock museet kombinerat med en utställning av konsthantverk av allmogenatur till salu. Finns väl alltid någon krona att tjäna på det. Tror Eva och Pontus också tyckte det var sådär.

Men betalar man 25:- i inträde får man gå in kika på tidigare års produktion av maskeringar. Museet är alldeles lagomt stort och taket var läckert med sin fluoroscerande stjärnhimmel.

Värt att notera är att Disneyfigurer tycktes vara ett tacksamt tema. Buzz Lightyear, Snövit, Lejonkungen, Oliver och gänget, Herkules m.fl. kunde skådas. Förutom Disney förekom diverse politiker som jag för det mesta inte kunde identifiera.

Visst, in alles var det bara kanske tiotalet ekipage, men det är en trevligt liten utflykt. Inte översvallande många besökande, det var inga problem att ta sig fram. Enligt en notis från museet har de ungefär 5000 besökare, men jag antar att det är utspritt över kvällen. Enligt vår (o)kvalificerade gissning var ca 2000 besökare där samtidigt som oss.

Så vad är då traditionens ursprung? Enligt en informationstavla på museet finns det inget konsensus, men två icke ömsidigt uteslutande hypoteser framlades.

1. När fattigfolket var ännu fattigare efter julfirandet blev de tvungna att tigga. Eftersom det upplevdes som pinsamt maskerade de sig intill oigenkännelighet.
2. När folk supit upp allt sitt hembrända under julen ville de ha mer och gick för att tigga. Därefter se (1), andra meningen.

Viss ungdomsfylla kunde vi observera, men jag förväntar mig ingenting mindre av en tätort av Gimos dignitet.

På väg tillbaks från Gimo testade vi pizzan i Alunda. Pontus hade hört att pizzan där, likt så många andra platser i Sverige, skulle vara bäst (vilket han tog med en nypa salt). Mitt omdöme är: visst, den är helt ok, men absolut inte värt någon utflykt.

Förövrigt:

• På tjugondag knut måste naturligtvis all juldryck städas undan. Sitter just nu och smackar på en kvarlämnad Falcons Julmumma vilken rekommenderas varmt.
• Skulle någon vilja se en komplikationsfri komedi som otippat nog visuellt sett är otroligt snygg kan han eller hon välja Nacho Libre. Det är ren indiehumor (dvs man skrattar aldrig), atmosfären liknar vagt den i Napoleon Dynamite.
  

Det snöar

Igår hade jag det väldigt trevligt. Fick besök som inmundigade ett av mina köksalster, närmare bestämt en turkisk lammgryta enligt recept som finns här. I händelse att någon vill ge sig på receptet själv kan jag meddela att min turkiska informant anser kikärterna såväl som myntan vara redundant. Vad gäller myntan kan jag inte annat än instämma, har lite svårt för det. Kikärter däremot gillar jag, så de inkluderade jag. Själva kreationen tycks ha varit åtminstone pliktskyldigt uppskattad men i mitt tycke var den inte alls lika god som den som serveras på Bistro Hijazz. Eventuellt kan det i viss mån förklaras av den förkortade ugnstiden mitt självförvållat pressade schema för aftonen tarvade, zucchinin var inte så välbakad till exempel. Nåväl... Kan nog rekommendera andra ge sig på receptet åtminstone.

Vad gäller idag har jag åkt taxi fram och tillbaks från staden och däremellan bevistat Upplands i såväl anglosaxiskt som gaeliskt (även kända som republikanska utbrytare) sällskap. Tyvärr ingen strid på kniven att rapportera om...

Konsumtionsglädje

Det blev en kamera idag. Känns riktigt bra, även om jag redan känner behov av en bra vidvinkel. Bilden till höger är bevis på att den fungerar (första rutan jag knäppte, ja, jag vet att den är oskarp) men det är ack så mycket jag måste lära mig skruva på för att få de bilder jag vill ha.

Har inte hunnit leka så mycket med den än, vi fastnade framför Soldier som av naturliga skäl är precis lika bra som Kurt Strussel är (har ni nånsin sett en Strusselrulle förstår ni vad jag menar). Detta efter att ha bevistat Bauhaus och Max. Besöket på Bauhaus föranleddes av att Beijer var stängt. Nej, jag har inte tänkt bygga nåt, men mannen på bilden ämnar gjuta ett soffbord i betong, ett projekt jag ser fram emot att följa.

De hade en tävling på Max där priset är en Wii. Kunde inte låta bli att lämna in en motivering till varför just jag ska vinna en. Vi får väl se...

Känner mig nu lite stressad över den sanering och barnsäkring jag måste göra till i morgon kväll. Ska försöka diska lite innan jag somnar. Vilket lär ske inom en ganska närstående framtid.

Sentimental dag

Idag svider det lite där mitt hjärta satt. Märkligt.

Varning! Är uppenbarligen på sentimentalt humör idag. Vilket får mig att tänka på att jag blir glad när jag ser Google. Inget annat varumärke har den effekten på mig. Inget annat varumärke har nånsin haft den effekten. Hur har de då lyckats med detta? En kronologisk ideskiss skulle kunna se ut som följer:

För mig så började det med att de tog över sökmarknaden, fjäskade sig in likt en hundvalp med sin smarta Pagerank-algoritm som fick altavista och yahoo att blekna i jämförelse. Inom kort var googla ett hushållsverb, säkerligen inte minst tack vare den spartanska estetiken som tycks genomsyra allt de gör. Det bara fungerar. Deras sökmotor cementerade ett orubbligt förtroende för varumärket. Men det är inte därför jag blir glad av att se Google. Jag har förtroende för fler varumärken, som t.ex IBM , SonyEricsson och Apple, men blir inte glad av att se dem.

Men det var tack vare förtroendet för sökmotorn som jag inte tvekade en sekund innan jag hoppade på Gmail. Visst, i tidig beta vacklade gränssnittet ibland men nu är det länge sen jag stötte på patrull. Därefter Gtalk, Calendar och nu senast Blogger, dit jag just nu skriver i Google Docs. Just det, har nån enstaka bild på Picasa också. Lejondelen av min digitala projektion ligger i Googlerummet. Så varför blir jag då glad när jag ser Google? Jo, såklart, därför att det är så jag når Er, mina kära vänner. Via Googlerummet. Tittar jag över i GTalk-kvadranten just nu ser jag Charlesmagne, Pantouffe, Rentofsen och Maldini sitta där som små gröna lyktgubbar på ett knapptrycks avstånd.

Vill jag se vad Pantouffe har för sig på tisdag kan jag kolla i Calendar, dra ut ett brev via Gmail för att bjuda in alla som ska t.ex drabbas av en lammgryta, spika in det i kalendrar och pricka in det på Maps. Kanske skriva lite om det på Blogger efteråt för att avrunda med lite trevligt eftersnack och följa upp eventuella lösa trådar för allmän åsyn. Kort sagt, Google är för mig synonymt med vänskap. (Jag vill här påpeka för känsliga läsare att jag redan i öppningsfraserna varnat för den sentimentala stämningen). Det verkar som de är goda. Antingen är de det eller så är de tidernas cyniker. Oavsett är de marknadsföringsgenier. Det är klart de tjänar pengar på mig (lite allt som oftast klickar jag på nån annons, de är trots allt ofta relevanta). Men det går ju inte att klaga på, för mig är det som att byta hämtning av flickvännen på tågstationen mot en kyss. Klart hon kunde tagit bussen och låtit mig sova i fred..

Det slår mig nu i skrivande stund att det kommer bli smärtsamt att göra slut med Google när och om den dagen kommer. Så fort Google Rings släpps är jag där direkt... som alltid redan i beta.

You just call out my name
And you know wherever I am
I’ll come running to see you again

Barbara Streisand, You've Got a Friend

I andra, lite manligare nyheter

• tyckte jag nog detta sa nåt märkligt om vårt samhälle. Vet inte riktigt vad, ska fundera lite på det.
  
• Jag och Peter har tittat igenom The Triangle . Det blev lite för kalkonartat i sista episoden, kan tyvärr ej rekommenderas.
• Förhoppningsvis handlar jag kamera i morgon. I så fall blir det en Nikon D70 .
  
• Slutligen en liten teaser... Granne med sentimentaliten bor nostalgin, och vad är mer nostalgiskt än barndomens dofter av elektrolytkondningar som emanerade från bestar likt denna ? Återkommer förhoppningsvis med mer om detta.