Bloggbrus

I samband med min förra post försökte jag finna Polaren & Pyrets hemsida och misslyckades kapitalt. Vet inte om de har någon ens. Men jag noterade ett fenomen som blir allt vanligare. Googlar man på någon dagsaktuell händelse eller en vardagsföreteelse måste man vada genom sida upp och sida ner med bloggträffar.

Jag vill ha en enkel liten knapp som jag kryssa i, något i stil med:

Inga @!"#¡@ bloggar i mitt sökresultat!

Visst finns det ibland högkvalitativ information på bloggar, men de håller på att totalt förstöra Pagerankens ypperliga signal-till-brus-förhållande (SNR).

Nä, nu får jag nog gå och krama någon så jag slutar gnälla.

Tingeling.

Neutrum

Ibland blir det nya människor vilket är väldigt trevligt. Dock gnälls det i väntans stunder gärna över bristen på könsneutrala babykläder... Samtidigt som de flesta föräldrar bli smått irriterade när man konsekvent benämna deras barn som "det".

Fick för mig att det inte går ihop, men jag varken bryr mig eller orkar reda ut det nu inser jag. Vad skönt att jag inte är Jerry Seinfeld.

Underhåll från den allmänna egendomen

Nog för att det känns mer belönande att engagera sig i kreativa aktiviteter men ibland vill man bara underhållas. Ett litet tips är då



publicdomaintorrents.com som erbjuder närmare 1000 filmer som gått över i den allmänna egendomen (eng. public domain) för nedladdning. Mest rör det sig om gammal skräck och sci-fi som exempelvis



Santa Claus Conquers the Martians


vilken håller på att leta sig ner till min hårddisk i skrivande stund, men det finns även annat.

Tingeling.

xkcd

xkcd.com rekommenderas varmt till alla som är ungefär lika uttråkade som jag är just nu och som har ett sådär lagomt akademiskt nördsinne för humor.

Jag antar att strippen ovanför refererar till Labyrinth om det är nån som kommer ihåg den.

Uffe

Går man på Östra station, närmre bestämt Katalin Vargas hak, går man naturligtvis till baren och beställer en Staropramen. Man måste beställa just denna sort eftersom den serveras i ett synnerligen otympligt glas.

När jag var där i fredags lade jag märke till något jag aldrig sett förut. Över kassaapparaten sitter en pappbit upptejpad med prydligt textad information. Överst står det

SOS Alarm 112

Ok. Nog för att var man som är gammal nog att jobba bakom bardisken torde kunna det, men erfarenheten har ju visat att sk "hjärnsläpp" ofta inträffar i stressfulla situationer. Och de flesta situationer som tarvar SOS Alarm är ändå av stressfull natur, så det kan nog vara klokt. Nåväl. På nästa rad står det

Polisen 114 14

Också klokt naturligtvis. Finns alltid risk för att nån ska få lite stryk eller bli av med något kärt på en krogkväll, och då ringer man naturligtvis till polisen. Men sen blir man lite förbryllad. På tredje och sista raden står

Uffe XX XX XX (siffror censurerade/bortglömda av mig)

Vem f-n är Uffe? Och vad gör han som varken SOS Alarm eller polisen kan hantera? Han står ju i rött dessutom. Jag föreställer mig att det är någon i stil med Mr. Wolf i Pulp Fiction.




Hoppas att de aldrig behöver ringa honom när jag är där.

Bloggarens paradox

Fick ett telefonsamtal tidigare i kväll.

Händer det nåt på den där bloggen egentligen? Skriv nåt cyniskt nu för f*n

Jag har, till skillnad från mina bloggande vänner, inget egentligt syfte med den här bloggen. Det är bara ett litet tidsfördriv och en bekväm kommunikationskanal till bekanta, men som det senare är den ganska ineffektiv. Eftersom jag inte är exhibitionist utelämnas allt riktigt spännande som händer i mitt liv, liksom eventuella smaskiga detaljer.

Det tar tid att sammanställa en text, även om den som denna bara är en navelskådande medvetandeström. Därav paradoxen. Min blogg är egentligen bara riktigt intressant när jag inte har tid att skriva i den och det mest läsvärda skulle med största säkerhet inte dyka upp här.

Så vilken tur att han hörde av sig i kväll, då inget riktigt spännande hänt.

Jag har städat lite och gjort en redovisning för kostnaderna i samband med en svensexa. Det senare var roligare än jag trodde, mina belöningscentra kittlades lite lätt när utläggen och konsumtionen gick jämnt upp efter att jag fått jaga en 20-lapp i tio minuter. Antar att det är samma känsla som driver de som lägger patienser. Och den är inte helt olika känslan när jag slutligen klickar på Publish i Blogger.

Tisdagsrekyl

Idag gick alla runt och kvittrade istället. Nästan alla de som fått dåliga resultat på måndagen hade det rett upp sig för och dagens små missöden togs med klacksparkar.

Alla verkade helt enkelt glada av den anledningen att det inte var måndag längre. Och så även jag.

Måndagsångest

Jag har nog aldrig haft så mycket måndagsångest i mitt liv. Och det verkar ha varit ett spritt fenomen. Varje gång jag var inne i fikarummet på jobbet satt folk tyst stirrandes på varandra. Nästan alla jag pratade med verkade nedstämda. Kontinuerligt under dagen var det dessutom lucköppning från helgens äventyr. Ingen kul historia och mina serotoninnivåer var riktigt låga.

Var till slut tvungen att konsultera en kollega på rummet. Och jo, hon höll med: Idag var det ovanligt mycket måndag.

Polis polis potatisgris

Hamnade i klammeri med rättvisan igår kväll, dock inte personligen. En medlem i sällskapet blev nekad tillträde till lokal med motiveringen "Du är för full", en i mitt ytterst partiska omdöme något överilad bedömning. Den togs tyvärr inte emot så väl, för att citera Oscar Svahn

Vissa personer med lifligt skaplynne pläga ofta, i
synnerhet när de råka i affekt, uttrycka sina tankar och känslor
i en ordström, så hejdlös som vårfloden strax före en
öfversvämning. Äro nu hos en dylik person talverktygen
tillräckligt smidiga och öfvade för att motsvara sådana kraf från
föreställningsförloppets sida, så riskerar han dock, i synnerhet
när han uppträder som offentlig talare, först och främst att
blifva endast delvis förstådd, men för det andra väcker han
löje och i längden äfven förargelse, emedan denna ordström,
som hotar öfversvämma allt i sin väg, dock i första rummet
bortsköljer åhörarnes tålamod.

Nåja, det märkliga är vad som händer efter det ändå ganska korta meningsutbytet med vakten. Han avslutar med att han ska kalla dit polis. Mycket riktigt, en polisbil glider in framför sällskapet och två yttersta bistra manliga PA sprätter ur och beordrar hemgång. Jag försökte småprata lite med dem i förhoppning om att kunna desarmera situationen men de var direkt fientliga. Irriterande nog så eskalerade de hela situationen med sitt ingrepp, hade vi bara fått fortsätta promenera hade det bara blivit en trevlig utekväll med en dum vakt, nu lyckades de nästan förstöra kvällen för alla. Förstår inte varför poliserna inte kunde testa att vara trevliga först i stället för att dra på sig den där snutdumma masken direkt.


P.S. Vi andra kunde knalla vidare till annan lokal men jag hann tyvärr inte med nån efterfest efter det. D.S.

Några reflektioner

på lördagen innan utelivets mekanismer tar över.

Eniro har uppenbarligen ratat min recension av Texas Longhorn eftersom en arbetsvecka förflutit utan att den kommit upp. Men skam den som ger sig, den recension som ligger uppe är alltför missledande.

Kvinnor är märkliga varelser. Har sedan länge gett upp alla försök att genuint förstå dem. Mitt råd är att förlita sig på empiri och upprätta fenomenologiska modeller som kan predikera om än inte förklara deras värdesystem och logik. Somliga kanske tycker det låter väl utilitaristiskt men det är åtminstone en metod som gagnar en om än inte upplyser.

När nördandan faller på kan man sätta sig och kika på xkcd ett tag.

Det var fint ljus idag, första gången på länge. Enligt devisen "flest widgets på sin blogg när han dör vinner" petade jag in en widget som bläddrar i mitt för dagen purfärska offentliga album på Picasa (som nödtorftigt fylldes på för att testa funktionaliteten). Om den här bloggen får fortleva kommer diverse mer eller mindre lyckade foton alltså kunna beskådas, dels som slideshow i sidan och dels genom att kika i albumet. Ni behöver inte oroa er, inga personliga motiv kommer läggas ut i det albumet.

Apropå widget:

Etymology

Wikipedia has an article on:

Widget

Blend of window and gadget

Från Wiktionary

Nog för att svenskan enligt kännarnas utsago är minst lika rik som engelskan, men den har bra mkt högre viskositet.

Hrmm, dags att bege sig... Går allt enligt planerna ska jag hinna med förförfest, förfest, fest och efterfest i lite varierande sällskap. Omväxling förnöjer!

Den lille betjänten

pryder hallen hemma hos en vän. Den är så härligt politiskt inkorrekt, jag blir glad varje gång vi hälsar.

Reaktiv moderering

Har bestämt mig för att gå över till ett reaktivt modereringssystem för att stimulera mina kommenterares belöningscentra lite snabbare. Jag utgick ifrån att det skulle vara mkt spammande men har inte sett skymten av det. I översättning, jag får väl plocka bort spam om det kommer, men kommentarerna går numer ut direkt.

Har lekt lite med Google Analytics för att hålla lite koll på trafiken vilket visade mig att alla läsare befann sig ungefär där jag trodde (och inte på nån spammande oljetanker utanför USAs västkust). Google är bra, men jag har inte hittat nån logg över ip på träffarna vilket skulle vara kul, jag har ju inte fler besökare än att jag kan känna igen dem.

Lite annat smått och gott som inte förtjänar egen rubrik:

• Lies Inc är en kul film om man gillar Philip K. Dick (norsk rollbesättning, engelskt tal!). Den drar trådar från flera av hans verk och man får en rätt bra förklaring till varför den kvinnliga huvudrollen besattes som den gjordes trots den enormt knaggliga engelskan.
• Jag har ett par nya kallingar som är gjorda i nåt slinkigt material jag tidigare bara stött på i trosor. Tvättlappen blev oläslig vid första tvätten, men jag hann då i sista sekund läsa att torktumling var nix. Hur opraktiskt är inte det? Jag skulle inte få plats med att hängtorka allt, är lite bekymrad för att de är gjorda i nåt plastigt material som för eller senare kommer förstöra ett helt tvättlass.
  
• Häromdan skrev jag en recension till Eniro där jag sågade TLH. Den har ännu inte kommit upp, men jag får väl ge dem en arbetsdag till. Har sett recensioner av frisörsalonger som öst ur ett betydligt kärvare vokabulär än det jag begagnade så jag betvivlar att redaktören stoppat den.
  

Betongljus i mörkret

Ja, som tidigare nämnts i förbipasserande var det nära att Eva åkte på en ljusstake i betong på sin födelsedag. Givetvis hade hon fått en riktig present också, anledning att hon blev snuvad på den lilla juvel var att ljusen än så länge sitter fast i själva betongen. Förhoppningen är att kunna knacka loss dem när de är utbrunna.


Vad är då fel på denna? Ja, tycker nog att designen i sig är helt ok med aptitliga proportioner. Men även på denna lilla bild ser man att finishen inte är den bästa. De mörka färgskiftningarna är löv som limmades till sidan av formen (en matlåda) med hopp om att efterlämna en vackert ådrad relief. Eventuellt kan detta fortfarande åstadkommas medelst bortknackning av den tunna hinna av betong som läckt in runt kanterna. De ljusare färskiftningarna däremot torde bero på alltför dåligt omrörd betongmassa, dessutom är den rejält blåsig trots en rejäl massage från Ferm.

Det är viktigt att få ur luftblåsorna för att få en tålig betong, här bidrar de till en rustik look som dock inte var vad som önskades. Fermmetoden för att få bort luft rekommenderas av självaste Mr Cheng, får se vad min egen Mr Cheng har att säga. Vi gjorde en kontrollgjutning utan Fermmassage, och den klumpen verkar ha blivit bättre.

Slutsatsen hittills är att betonggjutning är en ädlare konst än vad man tror.

Har lekt Wii

Vi fastnade ett tag framför Evas Wii sent på kvällen igår (dvs idag). Det var oväntat kul och intuitivt att stå där och vifta fram sin gubbe i Wii Sports. Jag tror dock det är lite som med Singstar till PS2 att när man väl luskat ut vilken signal som spelet plockar ut är det enklare att producera signalen direkt istället för att försöka producera avatarens hela rörelsemönster. Apropå avatarerna så fick man skapa en till sin egen avbild. Tydligen ska dessa kunna vandra runt och besöka vänners Wiin, inte så lite inspirerat av Creatures som jag tyckte var riktigt kul.

Jag likt andra blev förtjust i boxningen, det verkar vara en utmärkt ventil för undertryckta aggressioner. I typisk Nintendoanda var inte grafiken direkt hänförande men nöjesvärdet desto större. Undrar hur Sony kommer bemöta detta, jag skulle bli förvånade om det inte kommer något snarlikt en wand och en nunchuck till PS3. Nåväl, vi får väl se om jag vinner en, än har de inte hört av sig... Är ju mer en Sonypojk, så jag skulle nog inte köpa en.

Ett fyrfaldigt leve för Eva

Hon leve,

hipphipp

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!


Ja, så borde det ha låtit igår, eller för den delen idag (när vi for hem) som är själva bemärkelsedagen, men det försummades. Fy på oss. Vi var väl för upptagna med att ha det trevligt. Inser nu att jag nog hade det för trevligt för att komma ihåg att ta med mig 68k assemblerguiderna Pontus skickade med mig. Hon fick en del kul presenter, bl a "Brev till samhet" av Eric Ericsson. Själv besparade jag henne en ganska misslyckad värmeljushållare i betong och satsade på en muggvärmare för USB. Hon sa själv att hon har allt hon behöver, men det kanske finns saker hon inte själv vet att hon behöver...

Prew waan lichee

med tigerräkor från Sukhothai bör testas. Det är en sötsur röra med litchi. Mycket god och hjälpte mig med återhämtningen från gårdagens trevligheter.

Apropå dessa insåg jag igår att Lars Winnerbäck tydligen är ett ganska stort fenomen som gått mig helt förbi. Nja, inte helt, men jag har märkt att de som yttrar hans namn tar för givet att man vet vem det är. Nu är jag i varje fall inlyssnad och inte ett dugg gladare för det.

Något som dock gjorde mig lite glad var när jag hittade en snusklänk på Cecilias bloggsida. Den som först hittar länken och kör Windows vinner antagligen något fiffigt gratisprogram som installeras utan att man vet om det.

Livet i framtiden

Jag gillade att fundera på framtiden när jag var liten, men aldrig hade jag vågat tro att framtidens barn skulle få lägga nallemönstrad korv på smörgåsen.

Ganska förutsägbart kanske om man sett de mönstrade brödrostarna, men jag blev ändå överraskad.

Vinterskrud

Ja, så kom den äntligen då, vinterskruden. Och med besked dessutom, som väntat. Det var ett tag sen sist jag skrev här så jag tänkte ta ett uppsamlingsheat.

Vad gäller allt gammalt skrot så har jag fått liv i Entrian, den står och myser här bredvid mig. Tyvärr verkar det som moderna webbläsare inte är riktigt anpassade till det färgdjup (färggrund?) som den erbjuder... Får testa runt tills jag hittar nån som vill snurra på den. Harr dessutom fått tag i min multimeter så jag kan börja felsöka i den icke-startvilliga 520n samt lista ut vilka pinnar som vill ha vilken spänning på den andra. När jag väl fått igång minst en (helst båda) tänkte jag arrangera en nostalgisk spelafton för ett lagomt stort gäng stora småpojkar. Men jag tror jag byter ut cola och chips mot öl och tapas, allt var inte bättre förr och allra minst de kulinariska preferenserna.

För de som hört rykten om betongbord kan jag rapportera att det funkar. Dvs, inga problem att gjuta en bordsskiva själv (t.ex efter dessa instruktioner), men det kanske kräver lite mer handpåläggning (läs: följ instruktionerna till punkt och pricka) än vad man räknar med vid ett första försök. Resultatet blev helt ok och skulle nog fungera som bordsskiva, men bara under förutsättning att man gillar den rustika looken.

Har varit hemma hos föräldrarna över helgen. Systerdottern döptes (det gick bra, Elvira ska hon tydligen heta). Istället för det sedvanliga dopkaffet bjöds det på buffe på Bryggan under det att snön vräkte ner. Mysigt. Efteråt fortsatte vad som planerat urartat till en fest in på småtimmarna (sans småbarnsföräldrar och gamlingar) hemma hos Syster Yster.

Jag lekte lite med systersonen och den bilbana han fick av mig i julklapp inhandlad på Toys R Us. 10 meter lång och helt värdelös, lyckades bara vid ett tillfälle ta mig runt så mycket som en fjärdedel av banlängden. Jag ska testa nån gång igen när jag inte har blymössa på mig innan jag dömer ut den helt men jag är skeptisk till att det går att ta sig runt den (bilarna åker på utsidan i looparna(!), sitter magnet på undersidan).

Hann även hänga lite med det gamla gänget, vilket påminner mig om att rekommendera A Scanner Darkly. Klassiskt Dick men kanske inte lika stark story som Blade Runner, det som gör den intressant förutom dialogen är den välgjorda digitala rotoskopin.

Gav mig på lite landskapsfotografering också men åtta stycken minusgrader drev mig snabbt in i värmen igen. Funderar lite på att skriva ihop det jag lär mig om fotografering men vet inte vem som skulle läsa det. Kanske kan spara det och dra det som föredrag på en bokcirkel nära dig. Iaf har jag nu grävt ner mig i färgteori. Hepp!

Stativ

Fick låna ett stativ av Christin. När man har ett sånt kan man ta sådana här bilder. Det tycker jag är bra. Påminner mig om hur det såg ut på vintern förr i tiden. Då fanns det snö som spädde på ljusföroreningarna och små håriga kreatur från Alfa Centauri verkligen var små håriga kreatur från Alfa Centauri.

Jag fick även med mig en samling glas permanent, däribland en uppsättning martiniglas. Undrar när jag ska dricka martini egentligen. Nåväl, nu har jag glas för det i alla fall.

Just det, höll på att glömma något spektakulärt. Torgeir lagade middagen! Och det var gott!

Lammgryta igen

Testade lammgrytan på Stefan och Sofia i kväll. Blev faktiskt lite bättre än sist, tror det berodde dels på att jag gjorde en tjockare hönsbuljong (en hel tärning istf en tredjedel) och dels på att de hade en proffsigare ugnsgryta.

Arvid var på flirtigt humör och det gjorde han rätt i eftersom det var hans fel att det blev sojaglass till efterrätt. Det är inte äckligt egentligen, men det borde kanske inte ligga bredvid glassen i butiken...